I Bloggens Värld


bloggtvillingnötter

I ”Bloggens Värld” träffar man på likasinnade. Helt fantastiska vänner. Och det är ju det som är charmen med bloggandet.  Men kan någon av er gissa vem av mina kära bloggvänner som jag har vid min sida? Det borde ju inte vara så svårt att gissa.

funny 
Ett litet tillägg:
Om igen kan gissa så lägger jag in en bild till som ledtråd.

Uppdatering 2016-06-13:
Rätt svar kom från go´aste Fru Eriksson!
tvillingnötter
Om ni klickar på bilden så kommer ni till Bosses sida.

Vaknar till liv


Äntligen känner jag att livsandarna börjar vakna.  Vintern har känts lång och kylan fångade mig i ett iskallt grepp. Det kändes som om en isbjörns kalla omfamning paralyserade mig. I mina drömmar längtade jag efter sol och värme. Jag kände mig instängd som i en burk där endast vakuum  existerade. Flöt omkring som i en dvala där varken funderingar eller tankar kretsade kring mitt bloggande.

Jag hade ingen tanke på att blogga alls, snarare funderingar på att sopa igen alla spår efter mig. Facebook och bloggarna skulle släckas, en efter en. Jag trodde att ingen skulle sakna mig eftersom jag ju har varit osynlig så länge. Tiden gick, och jag drömde mig vidare mot ljusare tider. Lite sporadiskt loggade jag in ibland för att se om där fanns någon kommentar. Det var alldeles öde. Inte ens en viskning hördes… Tills en dag då jag möttes av en undran: ”Hallå!!! När kommer nästa blogginlägg?”

Jag stirrade på orden och visste först inte vad jag skulle svara. I huvudet snurrade tankarna runt och formade sig till ord: ”Ärligt talat – jag vet inte. Kanske kommer jag tillbaka – kanske inte. Jag har inte bestämt mig riktigt!” Men jag hejdade mig strax innan jag började skriva ner orden. ”Nej! Jag kan inte!” for det genom huvudet. ”Jag kan inte släcka bloggen!” Så i ett förmildrande ordalag svarade jag: ” Ärligt talat – Jag vet inte. Snart, kanske!”

Jag utelämnade helt enkelt att jag funderade på att aldrig komma tillbaka. Och om det inte hade varit för en enda bloggares undran så hade jag slumrat vidare och drömt mig långt, långt bort. Så för hans skull och som tack för att han ”skakade mig till liv” igen och fick mig på helt andra tankar skriver jag nu mitt första trevande blogginlägg efter en slumrande lång vinterdvala.

Tack, Bobo Bus!

Kärlek, tiara och en kaka


tiaraBild lånad från webben

Kärlek, glädje och omtanke upplever jag varje dag och det får min aura att lysa likt en skimrande tiara. Och tänk så fantastiskt det är! Idag fick jag även både bulle och kaka till kaffet! Livet kan inte bli så mycket bättre, eller hur?

Vardagslyx när den är som allra bäst!
~ ❤ ~

Karma på villovägar


karma_energierMånga gånger har jag funderat över själva begreppet ”karma”. Jag har ju lärt mig att på det sätt vi bemöter våra medmänniskor så kommer dessa gärningar tillbaka till oss själva förr eller senare, på både gott och ont. Gör man gott mot sin nästa får man det tillbaka i retur. Kanske inte på en gång utan långt senare. Och själva ”karma-returen” kanske inte kommer tillbaka från just den personen som man gjorde gärningen emot, utan från ett helt annat håll och från en helt annan person. Det är precis likadant med onda gärningar.

Jag brukar ju alltid tänka så, och jag förmedlar ofta denna tankegång till min omgivning för jag anser att man i alla lägen ska behandla sina medmänniskor precis som man själv vill bli behandlad. Det mår man ju bäst av själv i slutänden. Och det är en helt underbar levnadsregel.

Men helt plötsligt har det inträffat en radda av händelser som har fått mig att tvivla på människors välvilja och godhet. Jag känner mig både luttrad och frustrerad. Och tilltron har skakats och försvagats i sina grundvalar. Den hand som jag så välvilligt sträckte ut möttes av ett ”knivhugg fullt av hat” och en isande kall likgiltighet. Undrande frågade jag vad jag hade gjort som förtjänade denna behandling, men jag fick inget svar utan personen i fråga vände mig ryggen helt. Jag har aldrig någonsin behandlat den här personen illa, men trots detta fick jag hatets förakt tillbaka utan ett ord till förklaring.

Likaså har det inträffat andra händelser där min välvilja har satts på hårda prov trots att jag ville min omgivning så väl. Jag väljer att inte gå in på exakta detaljer av det som har hänt för jag vill absolut inte hänga ut någon person offentligt. Och jag vill ingalunda fiska efter att man ska tycka synd om mig på något sätt. Jag vill bara med detta inlägg få skriva av mig mina känslor och den stora frustration som jag känner just nu. Jag har alltid trott på karma och att tankens kraft är stor. Det man ger får man tillbaka. Men nu är jag inte så säker längre och sorgset inser jag att …

Karma är på villovägar …

Att finna lyckan via Facebook


Det händer lite då och då att man stöter på människor som jagar ständig bekräftelse på Facebook och andra sociala medier. De känner stor sorg och avgrundsdjup tomhet i sina liv, och tror att bl.a Facebook ska uppfylla deras heta längtan och önskan till att synas. Man jagar nya vänner, många gånger för att visa upp hur populär man är och att man har många vänner. Men handen på hjärtat – blir man lyckligare i sitt liv av att ha en lång vänlista med namn där man inte ens känner en bråkdel av dem? Vilka är egentligen dessa människor? Kan de göra mig lycklig? Fyller de verkligen mina behov?

Denna användning av Facebook skänker en ännu större tomhet, och framför allt en stor stress. Den osunda stressen som jakten på bekräftelse ger. Och när man upptäcker att någon helt plötsligt avslutar vänskapen genom att ”ta bort en som vän” känner man sig kränkt, sårad och besviken trots att man kanske inte alls har mötts i verkliga livet. Men vad vet man egentligen om  skälen till varför personen i fråga tog bort vänskapen? Kanske han eller hon prioriterar att hellre ha en kortare vänlista som består av deras egen släkt och vänner. Man kanske prioriterar sitt eget liv i stället för att ”hänga på Facebook”.  Man ska inte behöva stå till svars för sitt val av vänner på Facebook och andra sociala medier och på vilket sätt man använder dessa forum så länge man inte kränker någon eller beter sig illa mot den personen. Och att man ”plockar bort en FB-vän måste inte nödvändigtvis betyda att man har avslutat vänskapen helt och att man ogillar personen. Man kanske har gjort ett val för vad man anser viktigare, som t.ex. ”Det Verkliga Livet” och det kan inte Facebook ersätta. För om man tror det så blir man ännu olyckligare i ett liv där man låter sociala medier styra över ens liv.

~ Då har man upphört att leva på riktigt och fullt ut ~