Rosenrasande och okysst


Rysenrasande grevinnaNu är grevinnan rysligt rasande och rysenrasande rosenrasande!

Var har vi solen och värmen?! Eländiga majväder! Förstår du då inte att även en gammal grevinna behöver lite värme? Eländes elände! Och snart är vi inne i juni och hon är fortfarande okysst! Inte ens ett sol-och-vårande har hon upplevt, den gamla damen!
Och undanflykterna till detta har ju naturligtvis varit: ”Lilla damen, det är alldeles för kallt!”

Varför helt enkelt inte säga i stället precis som det är? Grevinnan är så vacker så pojkarna blir förskräckta av hennes bedövande skönhet så att de tuppar av av förskräckelse, och kvar sitter de gamla gubbarna som för länge sedan har glömt bort hur man gör när man bär sig åt. Och ser dåligt gör de också! Man måste ibland gå fram till dem och sätta ett krokigt finger i sidan på dem, peta till lite för att se om de fortfarande lever.  Det är sådant som håller en gammal grevinna rask och rörlig så här i den kyliga tid – Anno tjugohundradefemton.