Äntligen känner jag att livsandarna börjar vakna. Vintern har känts lång och kylan fångade mig i ett iskallt grepp. Det kändes som om en isbjörns kalla omfamning paralyserade mig. I mina drömmar längtade jag efter sol och värme. Jag kände mig instängd som i en burk där endast vakuum existerade. Flöt omkring som i en dvala där varken funderingar eller tankar kretsade kring mitt bloggande.
Jag hade ingen tanke på att blogga alls, snarare funderingar på att sopa igen alla spår efter mig. Facebook och bloggarna skulle släckas, en efter en. Jag trodde att ingen skulle sakna mig eftersom jag ju har varit osynlig så länge. Tiden gick, och jag drömde mig vidare mot ljusare tider. Lite sporadiskt loggade jag in ibland för att se om där fanns någon kommentar. Det var alldeles öde. Inte ens en viskning hördes… Tills en dag då jag möttes av en undran: ”Hallå!!! När kommer nästa blogginlägg?”
Jag stirrade på orden och visste först inte vad jag skulle svara. I huvudet snurrade tankarna runt och formade sig till ord: ”Ärligt talat – jag vet inte. Kanske kommer jag tillbaka – kanske inte. Jag har inte bestämt mig riktigt!” Men jag hejdade mig strax innan jag började skriva ner orden. ”Nej! Jag kan inte!” for det genom huvudet. ”Jag kan inte släcka bloggen!” Så i ett förmildrande ordalag svarade jag: ” Ärligt talat – Jag vet inte. Snart, kanske!”
Jag utelämnade helt enkelt att jag funderade på att aldrig komma tillbaka. Och om det inte hade varit för en enda bloggares undran så hade jag slumrat vidare och drömt mig långt, långt bort. Så för hans skull och som tack för att han ”skakade mig till liv” igen och fick mig på helt andra tankar skriver jag nu mitt första trevande blogginlägg efter en slumrande lång vinterdvala.
Tack, Bobo Bus!
Ibland behöver man krypa in i sin egen lilla bubbla och fundera på saker och ting.
Så roligt att du kommit tillbaka nu när våren är i antågande.
Vårkram
GillaLiked by 1 person
Ja, så är det ju. ”Tid för begrundan”. Allt har känts otroligt segt. Frusenheten var ett faktum. Jag har så svårt för vinterkylan och mörkret. Nu känner jag att jag börjar vakna till liv igen.
Vårkramar tillbaka. ❤
GillaGilla
Jag har verkligen saknat dig finaste & ber sååå mycket om ursäkt att jag vart tyst hos dig,har tålmodigt väntat istället & ….Sååå glad nu när du bloggat & älskar dina bilder 🙂
/Kraaaaaaaaaaaam goaste!
GillaLiked by 1 person
Sötaste vännen! Inte behöver du be om ursäkt. Förmodligen känner du mig alltför väl och vet att jag alltid återvänder. 😉
Glad att du gillar mina bilder. Kraaaaam tillbaka, go´aste vännen! ❤
GillaGilla
Hihi Jaaa kanske ja’ vet 😉 men ändå …….
Föresten min promenad var underbar,men har tyvärr inte hämtat mig efter min Op.Detta vet du nog inte om eftersom du vart frånvarande på nätet.
Jag hoppas allt är bra med dig finaste!
/Kram till min kära goa nätvän
GillaGilla
Nej, jag visste inte att du har opererat dig. Hoppas att du återhämtar dig fortast möjligt.
*håller tummarna*
Med mig är det bara bra.
Innerliga kramar tillbaka, go´ing! ❤
GillaGilla
Välkommen tillbaka ur dvalan och vilan, grevinnan!
Kram
GillaLiked by 1 person
Tack så mycket. *försöker mig på en hovnigning* Hahaha! Kram tillbaka! ❤
GillaGilla
Glömde kommentera dina fina konstnärliga bilder, så snyggt gjort!
Gilla
Tack! 🙂
GillaGilla
Välkommen tillbaka!
Vi har saknat ❤ dig – er, kära vänner ❤ !
Kram
GillaLiked by 1 person
Tack, snälla! Kram! ❤
GillaGilla
Hej igen!
WP meddelade mig att du önskade logga in på min privata blogg, men tyvärr är den stängd, definitivt, även för mig, hehe. Jag har, tror jag berättat att jag älskar att läsa i mina gamla bloggar-kompisars bloggar, och det ägnar jag mig alltså åt precis nu, så här!
Det är jättetrevligt att du fortsätter glädja oss, dina fans, det ser du klart på de kommentarer, som syns före min. Hoppas att du mår bra och orkar fortsätta blogga. Du var faktiskt en av dem, som gjorde att jag tyckte det var roligt att blogga, tack skall du ha.
Ger dig en virtuell kram här!
Macilane
GillaLiked by 1 person
Hej, där Macilane!
Jag har varit borta ett tag så jag såg inte att du hade stängt bloggen för gott. Jag blev fundersam över att du plötsligt hade stängt din ”bloggdörr” så jag knackade försiktigt på den för att se om du ville öppna den för mig. Glädjande är det dock att du tycker om att jag ska fortsätta med mitt bloggande. Det underlättar ju det hela. 😉
Jo, jag mår bra men har känt av en slags ”vinterdvala” där blogglusten försvann totalt och jag inte visste vad jag skulle skriva om. Härligt att jag spred positiva vibbar till just ditt eget bloggande. Jag får säga detsamma om dig och tackar tillbaka.
En stor kram tillbaka får du här av mig, du fine och go´e bloggvän.
GillaLiked by 1 person
Kram!
GillaLiked by 1 person
Kram! 🙂
GillaLiked by 1 person
Välkommen tebax. Inga tokiga idéer att försvinna nu! Goa grannar vill jag behålla ❤ Kram.
GillaLiked by 1 person
Vad gullig du är! ❤ Nej, jag ska inte försvinna, jag lovar. Kram!
GillaGilla
Välkommen tillbaka! Fina bilder! Glad Påsk till dig! 🙂
GillaLiked by 1 person
Tack! Glad Påsk! 😉
GillaGilla