Bloggandets tid


Rozie HPlanlöst växlar jag mellan de olika bloggarna jag en gång i tiden startade upp. Känner inte längre samma glädje till att blogga som jag en gång gjorde. Vad ska jag skriva om? Vad har jag längre att dela med mig av? Känner att jag inte längre får ut någonting av att bolla med orden, skapa små berättelser eller lägga in egenhändigt gjorda bilder. Förmodligen är det så att jag har omvärderat livet och värdet av vad jag vill berika det med. Det känns som om ”bloggandets tid” börjar nå sitt slut och kommer att ersättas av någonting helt annat. Jag vet ännu inte riktigt hur det blir. Kan hända släcks bloggarna ner tyst och stilla, en efter en utan att jag talar om det innan. Undrar just om någon kommer att märka att grevinnan har blåst bort. Kanske försvinner hon – Kanske inte. Vem vet? Inte jag i alla fall.

26 thoughts on “Bloggandets tid

  1. Det vore synd om du försvann, grevinnan. Kanske kan du prova att bara driva en blogg ett tag? Men visst kan man bli trött på att blogga och kanske känna att det är dags att sluta.
    Kram

    Gilla

  2. Det är litet tragikomiskt att läsa vad du har skrivit här – eftersom jag har liknande funderingar. Successivt har jag minskat ned bloggarna från fem till nu en statisk (bridge-bloggen) och så min aktiva Macilane-blogg. Det blir, som du beskrev, glesare mellan inläggen, men det som håller liv i mig och denna blogg är att jag växlar kommentarer med ett litet fåtal besökare. Jag har stort utbyte av detta och det känns som en social funktion i mitt liv – jag kan inte vara helt utan detta ”blogg-prat” även om det är ”ganska litet”. Återkommande till dina funderingar – jag tycker verkligen du skall fortsätta – om inte annat så för att jag får chansen att ”prata” med dig 😉

    Gilla

  3. Jag hade definitivt märkt av om du inte fanns i bloggbyn längre.
    Bloggtorka får man ibland och då man fundera på om man ska fortsätta eller inte…
    Orden tar slut och man vet inte vad man ska skriva om ..men oftast kommer lusten att skriva tillbaka igen efter ett tag.

    kram

    Gilla

    • Tant Otto ❤
      Tack! Jo, bloggtorka kan verkligen ställa till det. Och jag vet att om jag stängde ner den här bloggen eller någon av de andra så skulle jag efteråt ångra mig. Jag avvaktar och ser om lusten kommer tillbaka. Kanske gör den det bara vintermörkret gav vika.
      Kram ❤

      Gilla

  4. Detta med bloggandet är på sitt sätt en del av det sociala liv som man har och måste ha – kanske för att kunna leva? Nåväl, det mest tragikomiska i mitt bloggliv är att varken barn eller barnbarn har läst eller har följt någon av mina bloggar (inte läser – inte följer). Det har antagligen bidragit till att jag minskat ned bloggandet. Jag/vi har tre barn och sex barnbarn vilket blir nio möjliga följare och läsare – så att säga, hahahaha. De läsare och följare och kommenterare som jag har t.ex. nu på min Macilaneblogg är långt fler än nio. Jag får trösta mig med det så länge jag orkar blogga. För att anknyta till det som grevinnan skriver – ingen av familjemedlemmarna kommer att märka att jag slutar blogga.
    Kommer någon att märka det?
    Jo, min fru kommer att märka det, hahaha.
    Hon kommer att fråga – varför sitter du inte vid datorn längre, hehe.
    Sånt är livet…

    Gilla

    • Ja, det är ju en del av det sociala livet att blogga. Min gubbe skulle säga likadant till mig: ”Varför sitter du inte vid datorn längre?”
      Han har ju tyckt genom åren att jag ägnat för mycket tid vid den. Hehehe. 🙂

      Liked by 1 person

  5. Jag skulle sakna dig,myyycket!
    Jag önskar att du väntar tills vårens blommor
    slår ut och dom första vårregnen lämnar små
    droppar på blad och blomster. Du vet då när
    du inte kan låta bli att ta fram kameran 😉

    Själv går jag och fnular på ett inlägg jag
    inte vet om jag borde skriva.

    En stooor varm kraam till Grevinnan ❤
    /Pluppisen

    Gilla

    • Jag skulle sakna dig också. ❤
      Mmmm… du känner mig alltför väl. Bara MÅSTE dela med mig av bilderna! Hahaha!

      Joooo, jag tycker att du ska skriva inlägget! Vet du varför? Jag skulle döööö av nyfikenhet om jag inte visste vad du hade i tankarna. ❤
      En STOOOOR VARM KRAAAAM tillbaka till min egen lilla Pluppis

      Gilla

      • Jaa,liiite känner jag ju ”tant” 😉

        Förstår att du blir nyfiken,meeen jag vet
        inte om det är föör privat,eller om det bara blir
        gnälligt osv…….
        Vill ju heller inte bli igenkänd,såå jag vet inte.
        Vill heller inte låta bitter eller så,för det
        är jag egentligen inte.
        Kraam igen

        Gilla

      • Igenkänd? Det beror väl på hur pass ”detaljerad” du är. Levnadsöden och händelser kan ju vara snarlika. Men när man skriver ut namn så blir det nog desto tydligare. Du känner säkert själv hur mycket du vågar skriva om. Kram ❤

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s