Att finna lyckan via Facebook


Det händer lite då och då att man stöter på människor som jagar ständig bekräftelse på Facebook och andra sociala medier. De känner stor sorg och avgrundsdjup tomhet i sina liv, och tror att bl.a Facebook ska uppfylla deras heta längtan och önskan till att synas. Man jagar nya vänner, många gånger för att visa upp hur populär man är och att man har många vänner. Men handen på hjärtat – blir man lyckligare i sitt liv av att ha en lång vänlista med namn där man inte ens känner en bråkdel av dem? Vilka är egentligen dessa människor? Kan de göra mig lycklig? Fyller de verkligen mina behov?

Denna användning av Facebook skänker en ännu större tomhet, och framför allt en stor stress. Den osunda stressen som jakten på bekräftelse ger. Och när man upptäcker att någon helt plötsligt avslutar vänskapen genom att ”ta bort en som vän” känner man sig kränkt, sårad och besviken trots att man kanske inte alls har mötts i verkliga livet. Men vad vet man egentligen om  skälen till varför personen i fråga tog bort vänskapen? Kanske han eller hon prioriterar att hellre ha en kortare vänlista som består av deras egen släkt och vänner. Man kanske prioriterar sitt eget liv i stället för att ”hänga på Facebook”.  Man ska inte behöva stå till svars för sitt val av vänner på Facebook och andra sociala medier och på vilket sätt man använder dessa forum så länge man inte kränker någon eller beter sig illa mot den personen. Och att man ”plockar bort en FB-vän måste inte nödvändigtvis betyda att man har avslutat vänskapen helt och att man ogillar personen. Man kanske har gjort ett val för vad man anser viktigare, som t.ex. ”Det Verkliga Livet” och det kan inte Facebook ersätta. För om man tror det så blir man ännu olyckligare i ett liv där man låter sociala medier styra över ens liv.

~ Då har man upphört att leva på riktigt och fullt ut ~

24 thoughts on “Att finna lyckan via Facebook

    • Jag vet att du inte har FB, och tro mig – Det är ingen ”förlust”. FB kan vara användbart om man använder det i syfte att marknadsföra sig som företag, eller att man söker jobb och vill ”visa upp sig” – marknadsföra sig själv inför olika arbetsgivare. Även upprätthålla kontakt med släkt och vänner som bor långt ifrån en. Men när det bl.a. gäller det ”fenomen” jag skrev om, då är det tragiskt. Då är det ”ohälsosamt”. Det sker alltför ofta. Har själv sett och erfarit det tidigare att ”man tror att man är något mycket mer om man har en lång vänlista”. Man söker bekräftelse och jagar efter den.

      Jag kan nämna ett exempel:
      För några år sedan fick jag en vänförfrågan från en ung grabb. Han sökte nya vänner via ”vänners vänner” inne på FB. Trots att jag inte kände killen överhuvudtaget så accepterade jag hans vänförfrågan. Jag såg att vi hade många gemensamma vänner med ”andligt tänk” och det gillade han. Han skrev själv ingenting inne hos vännerna, gick bara in på deras/våra sidor, tryckte på ”gilla” för vad vi hade skrivit. Sedan kopierade han dessa texter och lade in på sin egen sida som sitt eget, som om han hade hittat på det själv. Och när han skulle skriva något egenhändigt i sin egen status blev det oftast bara: ”Ljus och Kärlek, mina underbara vänner!” Och detta upprepade han varje dag i var och varannan status.

      Efter något år ledsnade jag på detta, och dessutom visste jag ju inte ens vem han var, så jag ”tog bort honom som vän”. Jag tänkte att han säkert inte skulle märka något eftersom han hade så många andra vänner. Men efter någon dag eller två kom ett PM på FB, där han skrev: ”Inte vän???? Varför??? Vill du inte vara min vän???” och han lade till en gråtande smiley. Då kändes det himla jobbigt för mig, han skuldbelade mig och fick mig faktiskt att skämmas, och jag svarade: ”Jo, det kan jag ju vara om du nu verkligen vill det så. Visste inte att du skulle bli så ledsen och ta det så hårt för att jag tog bort dig!”

      Genast skickade han en glad smiley tillsammans med en ny vänförfrågan, som jag kände mig tvingad av att svara ja på. Så småningom efter att jag hade sett alla hans kopierade statusar och upprepningar fick jag nog och tog bort honom igen. Och jag har inte hört något ifrån honom sen dess. Han har väl fullt upp med de ”vänner” han redan har.

      Det har upprepats ett par gånger från andra håll också under mina år på FB, detta ”Varför tog du bort mig?” Det har ältats, stötts & blötts om och om igen. Tjatats och skuldbelagts. Även andra vänner och då menar jag ju även vänner i verkliga livet – inte bara FB-vänner har berättat om samma sak. Många gånger handlar det om att omättligt försöka få bekräftelse om och om igen i ett försök att döva ”tomheten och ensamheten”. Detta är ett ohälsosamt beteende där FB har blivit ett gift.

      Det blev en lång utläggning! Hoppas du inte somnade, min vän. 😉
      Kram & fortsatt trevlig kväll och helg! ❤

      Gilla

  1. Jag suckade belåtet när jag läste det här – jag har flera gånger försökt skriva samma innehåll som ditt men aldrig lyckats bli nöjd med mina formuleringar. Du har som man säger ”slagit huvet på spiken” eller ”satt pricken över i”. Bra att du skrev detta – jag tycker nämligen precis som du efter att ha varit FB-medlem under två perioder. Glömmer aldrig det barnbarn som ville att jag skulle bli hans vän – han samlade på vänner. Efter ett år slutade han med FB. Det var ingen som skrev något till honom och han fick så himla litet vänner. Ack ja. Det är den bakgrunden jag har när jag med stor glädje har kommentars-kontakt med ett litet antal ”vänner” via min och andras bloggar. T.ex. med den där grevinnan, hehe,..

    Gilla

    • Du får mig att le, macilane! 😀
      Det som hände med ditt barnbarn och hans tänk överensstämmer med många andra användare av FB. Det är bra med ett litet kontaktnät, för då hinner man med att vårda vänskapen samtidigt som man får mera tid ute i verkliga livet!
      Kram på dig, min käre macilane! 😉

      Gilla

  2. Du beskriver precis sånt tjafsande som jag själv inte vill bli delaktig i. Kändes redan från början att det inte var något för mej, så jag har aldrig skaffat Facebook – och känner att det var rätt val. Bloggen känns däremot helt rätt.
    🙂
    Ha det gott, Grevinnan.

    Ciao’
    Kao

    Gilla

  3. Nej, Facebook är personlig och man använder den som man vill själv. Jag rensar ibland, och jag besöker inte alla ständigt. Nu är jag borttagen igen, men ibland tror jag att FB själv krånglar.
    Kram! ♥

    Gilla

    • Ja, Facebook är personlig och man gör precis som man vill med den. Och att någon raderar en från vänlistan är egentligen inte hela världen. Jag personligen skulle inte ”ta det på så blodigt allvar” och jag skulle definitivt inte försöka ställa någon till svars och fråga ”Varför?” i ett PM till den personen. Jag har stött på det ett antal gånger och det känns inte alls ok att behöva förklara sig för en sådan liten struntsak. Allt handlar egentligen om vad man prioriterar mest i sitt liv. Facebook börjar helt enkelt ta för stor plats och ”har blivit ett gift” för många. Det händer gång efter annan att FB själv tar bort vänner i vänlistan och ger nya vänförslag till en på folk man inte ens har någon susning om. Kan vara en bugg bland många andra buggar – FB har ju blivit så stort över hela världen. Men jag tror nog att oftast har man blivit bortplockad av personliga skäl som inte har med vänskapen i sig att göra.
      Ha det så gott i sommarvärmen och kram tillbaka! 😉

      Gilla

  4. Jag har svårt att få mina kommentarer att fästa på dina andra bloggar. Vet inte varför. Jag är så oteknisk att fåglarna gråter.

    Skulle bl.a kommentera bilderna på de fina husen i Sundsvall 😦

    Kao

    Gilla

  5. Har en sällsynt stund vid datorn utan jobb – och passar på att segla runt bland mina gamla vänner i de tyvärr så försummade bloggarna…

    Lämnar en varm hemikram och en tillönskan om bara det bästa till dig!!

    Gilla

  6. Ping: Grevinnliga funderingar kring facebook | eaqhan

  7. Hej!
    Jo, facebook kan vara både si och så… Själv tog jag nyligen bort ALLA 17 vänner (mest släkt) för att se vilka som egentligen ville vara vän.. alltså deras val att skicka vänförfrågningar. Hittills har två, två av mina döttrar ansökt om vänskap… Intressant att se hur betydelselös man är i folks liv 😉 Just nu använder jag det mest för att koppla av med små fåniga spel efter hektiska arbetsdagar…
    Mina bloggar ligger också i träda.. (såg du skrivit, men inte kommit till skott med besvarande.. sorry)
    kram från mogi

    Gilla

    • Egentligen är Facebook ”ett knepigt ställe” att vara på. Väcker många känslor av frustration – ”Vänskap kontra Icke vänskap”. Det går nog inte att mäta vänskapen på en ”Facebook-skala”, för då blir det fel. Det är ”den verkliga vänskapen i livet” som gäller. Spelar spel på Facebook gör jag inte. Får jag lust till att spela går jag i stället in på spela.se och slipper därmed sprida irriterande spam till mina vänner om olika spelförfrågningar.
      Att tappa lusten för att blogga har jag gjort många gånger. Jag försökte att stänga ner den här bloggen men fick inte för WP för jag har en pågående domänregistrering som går ut i februari 2015. Och sen är det ju så här att man kan inte avsluta sitt WP-konto när man en gång väl har registrerat det. Man är helt enkelt fast här! Kontot ligger kvar och ”skvalpar” till ”oändlighetens oändlighet”.
      Kramar tillbaka! 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s